Vägen till andlighet går genom självinsikt, säger Buddha.
Men, vad är självinsikt egentligen? Är det något som går att mätas? Går det att säga att vi har självinsikt själva? Hur uppnår vi självinsikt?
Enligt buddismen speglar ju själva egot illusionen av vårt liv och vår tid här på jorden, och menar att vi bygger upp falska sanningar kring det beroende på hur vi hanterar vårt liv, våra familjer etc.
Det skapar också bindningar till det som egentligen inte betyder något i ett längre perspektiv, utseende, sex, bekräftelse, status, materiella saker, och högmod.
Enligt buddismen är det ju enkelt att vilja försaka dessa eftersom hela buddismen bygger på att vi har allting vi behöver inom oss, och är vi villiga att leta där vi kan tänkas finna lösningen så kommer vi få det vi behöver.
Jag har några sponseer, det kallas så när vi hjälper varandra genom att dela med oss av det vi fått, och hjälpa någon annan att hitta balansen i sitt liv. Det ser ofta annorlunda ut på ytan när du är sponsor för en beroende eller medberoende. Men under det, så är det en sak som ofta förenar de jag förmedlar det jag lärt mig till.
Det är förnekelse och oförmåga att titta till likheter. Istället finns det ofta ett skydd emot att vara som andra, att ”inta” sig ut ur lösningen.
För en beroende handlar det oftast om hur mycket den druckit, drogat eller spelat, ”han gjorde i alla fall inte så, det där känner jag inte igen mig i, sån där var aldrig jag” och en av de vanligaste ”mina barn eller anhöriga skadades inte så mycket, för de märkte inte så ofta”.
Den medberoendes förnekelse ser ofta lite annorlunda ut och är mer subtil ”min man/kvinna var i alla fall förstående, jag kontrollerade inte så mycket, jag lider inte av några rädslor – det är han/hon som gör”.
Som sponsor gäller det att försöka uppbåda så pass mycket tillit och kärlek att den förnekande vågar se sin egentliga sanning och det gör jag genom att försöka uppmuntra till att se likheter. Både beroende och medberoende är ensamhetens sjukdom (tillstånd) bland annat, vi isolerar oss, och pratar inte om våra problem, vi förminskar och gör om verkligheten, så att när vi äntligen börjar få hjälp och hör andra berätta sina historier, kan vi överväldigas av det ’gamla’ tänket, för att sanningen gör oftast väldigt väldigt ont.
Som sponsor eller medvandrare gäller det att försöka förmedla hoppet i mitt eget tillfrisknande.
Det är där självinsikten kommer in. Att vara en förmedlare av att det finns en lösning, och att beroendet är så pass starkt (vare sig det gäller beroende eller med - ) så är vikten av självinsikt till stor nytta. Det är viktigt att jag går varsamt fram med människor som vill ”skydda” sig själva, och jag har upptäckt att frågan som ofta kan lösa upp de mest förhärdade är
- Känner du likheter i någonting du hör andra säga?
- Skulle det kunna gälla dig någonting, (bara något litet litet) som de andra förmedlar?
Efter ett tag brukar jag se en oerhörd förändring, när sponseer ändrar sitt förhållningssätt emot andra människor som lider av samma, att identifiera likheter istället för olikheter. Det är ofta en första trevande start till självinsikt, både för mig och dem.
Självinsikt uppkommer då vi förstår att vi egentligen är mer lika än olika vi människor. Enligt buddismen finns en meditationsteknik som går ut på just detta. Det återkommer jag om i något annat inlägg.
”Tidigt under livet, har hon lärt sig att andra kan göra henne illa, och som resultat av detta blivit livrädd för att bli beroende av någon. Det som ursprungligt var öppet, sökande, och förväntansfullt har blivit förvandlat till en attityd och misstro. Barnet gav upp hoppet om att få det som det behövde och lärde sig istället att det måste försörja sig själv. Priset för detta blev bristande förmåga att älska, att i tillit närma sig andra. Alldeles för tidigt tappade det lilla barnet kontakten med sina innersta känslor och behov. Dess finaste egenskap och största tillgång – förmågan att i trygghet och tillit kunna vara tillsammans med andra människor – kapslades in och gömdes djupt i det undermedvetna.
Inlägg
